Senaste dygnen – miserabla. Avslutningen på det här året i Ume höll på att bli hur bra som helst. Men nu blev den ganska eländig, fast ändå lite intressant och besynnerlig. Jag råkade bl. a. svimma och dunka skallen i golvet.
Intensiv återhämtning för att palla skogsplanteringen som jag har längtat efter! Kommer att bli underbart bara man blir i skick.

Och Jukola snart!! Voi voi… Hoppas på överlevnad.

Annars önskar jag er en trevlig sommar! Lär ge datorn lite semesterledigt nu.

/Svimmarn

Jag och North-bro den yngre körde i helgen Karsbäcken open, en paddeltävling med Canadensare i norra Västerbotten. 50 variationsrika kilometer i härlig vårflod. Vi hade en del problem men förutsättningarna var ju som vanligt lika för alla! Jag lär återkomma och passar på att tipsa om det här grymt trevliga arrangemanget till er som gillar utflykter i skogen, utmaningar, ganska/lagom spännande forsar, sköna locals, palt m.m.

I helgen gjorde jag också både comeback i orienteringsskogen och premiärlöpning (lunkning) i Umeå OK-dressen. Jag gjorde ett ganska omotiverat byte till UOK för ett tag sedan då mitt orienteringsintresse var Bumerangnebulosiskt nedkylt. Men nu känns det grymt kul och upplyftande och bytet har faktiskt manipulerat med min attityd; jag är nu sugen på att springa en del orientering!
Ovräkig kilometertid, ja rent av värdelös. Men inte gör det mig någonting, så länge det går framåt sett till helheten. Som sagt, det är kul att vara dålig. Tycker det går så pass framåt att jag till och med drog till med en målgest och ett leende innan målstämplingen!

Jag och min äldre North-bro drog norrut till bergen och snön.
I vintras blev det några turer till de Västerbottniska fjällen och de är trevliga, men enligt mig finns det helt klart INGET i Sverige som kan likställas med Norrbottensfjällen!

Älskar att med skidor och stighudar ta sig uppför ett berg. Få slita och svettas. Nå toppen och kolla utsikten, bli uppklådd av vinden, sträcka upp armarna i skyn, andas frihet. Vara trött som ett as men mobilisera kraft att orka göra sköna telis-svängar ned.
Älskar att vara dålig nybörjare, man utvecklas så snabbt.
Att knäna mina fungerar så pass bra ger oändlig lycka, ja obegränsad.

Det känns som att man borde göra en radikal livsstilsändring. Det är ju egentligen i fjällen man vill vara – jämt och ständigt! Egentligen, men ändå far man tillbaka till kusten.
Här håller jag på att avlida av värmen och längtar till vintern, jättemycket.
Men men, det finns ju fördelar i kuststaden också. Jag ser mycket fram emot i morgon kväll och Rachmaninovs andra pianokonsert på operan, lär bli grrrrrymt!

/Freeridern (to-be)

Lågkolhydratkost intresserar mig och sista dagarna har jag roats bl a. av en debatt på VK som kickades igång av Björn Ferry, mannen som vann OS-guld på jägarkost.
Frank Nilsson, författare till boken ”I stället för doping”, drar till med flera skrattretande påståenden, ex:
- Att idrottare använder sig av förbjudna preparat på grund av att de äter kolhydratkost och därigenom drabbas av allvarliga sjukdomstillstånd och tappar träningstid/prestation.
Joo just det, det ska jag hälsa till NHL-killarna och Johann Mühlegg!
- Att människor med LCHF (low carb high fat) kan öka bl a. sitt VO2max med 13 %. Hänvisas till en studie gjord på råttor…
- Att man får fler och större mitokondrier av LCHF. Hänvisas också till råttstudier där djuren på köpet fick insulinresistens.

Senast jag kollade var jag människa. Det är svårt att ta sådana som Frank Nilsson på allvar då han inte verkar kunna särskilt mycket om människans fysiologi och idrottsfysiologi i synnerhet. Han kan ju inte vara seriös när han menar att en högfett-diet har samma effekt på prestation som doping har!?
Jag ler åt tramset och tycker samtidigt det är lite synd att sådana här debatter förmodligen gör att lågkolhydratkost i vid definition får ett oförtjänt dåligt rykte bland folk som faktiskt bygger sina argument på vetenskapliga studier.
Oförtjänt dåligt rykte eftersom jag själv ser fördelar med att använda sig av t ex. ett periodiserande kostupplägg liknande ”train low compete high”.
Jag är inte anhängare av vare sig livsmedelsverkets rekommendationer för idrottare eller LCHF. Det gör att jag förundras över att diet-debatter skapar sådana krigiska motpoler och läger med anhängare. Alltså vars är balansen?
Jag ser ingen mening med att skriva mer om vad jag tycker om det här, bara en sak. Jag gillar synsättet jag lärde mig då jag läste om holism under gymnasiefilosofin: helheten är större än summan av delarna.

Den fantastiska vintern börjar ge vika för våren. Vidunderligt bra vinter har det varit. För min del massa vändpunkter, det är kul. Tänk att jag har tränat, telemarkat, gått på tur, kört sopsäcksraceintervaller, snöpulsat, åkt skare… Jag menar man kan ju få själafrid över mindre. Jag har hittat på mer och mer saker som Kristina Nordebo skulle ha gjort samtidigt som depparjeppen fade:at. Jag har utvecklats och lärt mig ganska mycket. Tänker på ett lite annat sätt. Har umgåtts med bra människor och ägnat mig åt livsförgyllande musik.
Uppskattningsvis 100 000 ggr bättre vinter än ifjol. Men viktigt och intressant att notera i sammanhanget är att fjolåret lade grunden.
Vill inte att vintern ska ta slut men tror på en sjuuukt bra vår också.

När våren har kommit då sjunger alla fåglar i kör ♪

Jag beger mig till Kittelfjäll för påsklov. Lär bli grymt, både med fast och fri häl. Jag är pyramidaliskt mycket novis men har nu tänkt lägga grunden för min karriär som elitåkare i skidalpinism. Känns bra då jag i dagarna har präntat ned min signatur på kontraktet med Matt Damon som går in som huvudsponsor i satsningen.

När jag hanterar skidalpinism funderar jag på att utarbeta och inrätta idrotten skidalpianism! Jag tror att det inte är helt osannolikt att jag skulle kunna ha en viss fallenhet för det.
Jag ska arbeta för att det inte blir en B-sport, för jag trivs inte särskilt bra i varken B-dur eller B-moll.

Lamentando
₵ ♫ ♪♪ | ♯ ♫♫ | ♪♫♪
ƒƒ <





M.v.h.

Jag skrev tenta idag --> lättnad. Jag har märkt att i lättnaden beger jag mig ofta till biblioteket, så även idag. Botaniserandets utfall blev bland annat alltid-velat-läsa-boken Okänd soldat och en bok med barndomshjältarna i Nordmans musik. Risto Dianoffs skidtur inspirerade.

Jag känner mig lättpåverkad, kanske är det den nalkande våren som gör det.

LÄNK till VK
Åh gu vad jag älskar sådant här. Vilken skogshuggare, vilken människa. Kände mig nödgad att gå ned och se honom ta sista skären vid Nydala idag.
Haha, blir så lycklig.

Jag började tänka på min gamla låg-/mellanstadieskola Lekenskolan. Efter att den brunnit ned funderade jag och Daniel på hur det hade varit att anordna en sprintorientering där. Ett sådant arrangemang skulle kräva en riktig eldsjäl.

Särskilt inbjudan skulle skickas till Eldar ”Nu eldar Rönning på!”
Och såklart Per ”Nu tänder Elofsson grillen!”
Ingen Charlotte Kalla däremot. Eller Andy/Fränk Schläck.

Så här kanske segerintervjun skulle ha sett ut:
Grattis! Du såg tänd ut inför loppet!
-Tack, ja, jag kände mig riktigt het. Har varit burned out ett tag men kunde börna på bra idag.
Hur har du förberett dig?
- Härdat mina lungor genom nikotinrökning och lyssnat på Tom Waits.
Loppet var inte helt problemfritt?
- Nej jag höll på att vägga där ett tag då vätskan tyvärr var slut i varvningen.
Fick du någon gång känslan av att det brann i låren?
- Nja, vid näst sista kontrollen kände jag mig en aning rökt, men sedan flammade jag till ordentligt innan spurten och sprang så det rykte!
När visste du att du skulle vinna?
- Det var inte förrän jag gjort den där rökaren till spurt! Innan det visste jag att det brann i knutarna om jag skulle hinna ta hem det.
Hur ska du fira segern?
- Ta ett bloss och bli påtänd kanske.