Fick ytterligare nå elände i magen så efter Kronogård var jag däckad några dagar. Men som förut tog det inte så länge innan jag var hyfsat pigg igen. Har kommit igång bra med träningen, men som vanligt kanske lite fort. Sliten.
Jag vill paddla, cykla, åka rullskidor skate och gymma mycket eftersom det blir inte så mycket av det nästa vecka på O-ringen. Några stakpass brukar man kunna klämma in.
Brukar hända saker hela tiden och så vill man ju kunna ta det lite lungt ibland också, det är ju ändå tävlingar man är där för. Såg att jag får springa D20elit, HA HA! Elitorienterare är nog inte det första jag skulle kalla mig.

Kullberget är bestiget!

Efter helgen drabbades jag av magkatarr eller någonting annat ondskefullt som gjorde att jag inte kunde träna utan bara ligga på sängen och vrida mig i kramper och kröjma. Förutom när jag var upp för att kräkas.
Så jag tog tåget hem i stället för att följa Daniel till Norge. Nu är det redan bra så i helgen ska jag orientera i Kronogård där det bjuds på fin terräng. Men jag längtar efter snö och skidor och ja, jag är bitter.

Igår kunde jag bocka av att jag bestigit Enstakaberget på min Älvsbyns Top Ten-lista! Mer under projekt.

Sedan kan jag nämna att jag från och med nu kommer tävla längdåkning för IFK Umeå, känns bra!

Simningen – Jag visste att det skulle vara annorlunda att simma i en sjö, jämfört med att simma i den varmtempererade utomhusbassängen i Nyfors. Dessutom har jag en gång för länge sedan simmat Vansbrosimmet (kort variant, 1 km) så jag trodde jag visste vad som väntade.
När starten gick visade det sig att det var ungefär exakt så som jag föreställt mig. Det var trångt och bökigt och sparkar och slag och slitande från fötter och händer och armbågar… Och sjögräs som klibbar fast runt kroppen och försöker dra ner en i djupet. Och grummel för ögonen och kallsupar av vågorna. Det var inte långt ifrån att jag trodde jag skulle drunkna och bli offer för gammelgäddan som låg och väntade på botten.
Så småningom lade sig hetsen och man hittade sin plats i ledet. Även om jag verkade ha ett eget led som gick sick-sack mellan flaggorna man skulle runda i stället för närmaste vägen rakt på. Det var hur svårt som helst att försöka kolla upp och hålla riktningen samtidigt som man skulle andas! Jag lät som Dart Wader varje gång jag drog in luft…
I Nyfors har jag simmat 750 meter på 12.45. I sjön tog samma sträcka 15.13.
Jag var då långt ifrån sist upp ur vattnet.

Byte 1 – Många gånger hade jag tänkt igenom i vilken ordning jag skulle göra allt. Ändå lyckades jag förbruka en ofantlig mängd tid i bytet. Våtdräkten ville inte av, skorna ville inte på och aldrig tidigare har någon fäst cykelskorna på pedalerna så långsamt.
Som Daniel uttryckte det: ”När du växlade blev publiken helt tyst och alla undrade vad fan du höll på med..”

Cyklingen – Inte så mycket att klaga på. I början körde jag helt ensam och det gick inte så fort eftersom att drafting var tillåtet, vilket innebär att man får ligga på rulle.
Blev efter 1,5 (av 4) varv upphunnen av två andra som jag la mig bakom och sedan var det bara att ligga där och trampa lite lätt. Eller inte bara. Det var en bana med väldigt många vändpunkter, vilket innebär massa inbromsningar, svängar och igångdragningar, som jag var helt värdelös på tack vare min bristfälliga cykelträning.

Byte 2 – En aning bättre än första bytet =D

Löpningen – Bara att springa i mål. Men banan var jobbig, man varvade tre gånger och gjorde därför flera 180-graders-vändningar som slet på de hüber-stumma låren. Varje gång jag försökte få upp farten efter en sådan vändning fick jag känslan av att mina ben förvandlats till två betongklossar.

Jag är nöjd med mitt deltagande eftersom jag klarade mina mål.
1. Jag hade väldigt kul.
2. Jag blev inte sist.

Nu har jag i några dagars tid simmat, sprungit och cyklat och fixat, lånat, hyrt, köpt grejer så det känns ganska stabilt inför helgens utmaningar.
Jag sa att jag skulle återkomma med en målsättning. Ska jag gå efter viljan och instinkten så är målet att kriga för att vinna. Ska jag vara realistisk så lär jag få kämpa för att korsa mållinjen. Nej men jag har 2 mål.
1. Ha kul.
2. Inte bli överlägset sist.
Dessa påverkar varandra och jag kan använda båda som draghjälp eftersom att man har ju automatiskt mycket roligare om man inte blir sist.

Vi drar E4:an neråt i morgon bitti.
Programmet närmaste tiden:
Torsdag-måndag i Dalarna. Triathlon-SM och kolla på Cykel-SM.
1 veckas skidåkning på Sognefjell!
1 vecka i Nordnorge
1 vecka i Norrbottens pärla.
1 vecka i Sälen för att springa O-ringen.

Jag har fått en ny kamera som jag försöker lära mig att hantera. Kanske kommer jag bjuda på några mer eller mindre lyckade bilder..

Ha de!

Min bror kom med ett lysande förslag igår så idag har vi anmält oss till SM i Triathlon (sprint).
GAH!
Känns riktigt roligt och jag ser mycket fram emot den tävlingen.
Men ju mer jag tänker på det, desto mer kommer jag till insikt i att:
1. Jag kan inte cykla.
2. Jag är relativt dålig på att simma.
3. Jag är inte bra på att springa.
4. Jag har ingen utrustning.
5. Jag kan inte reglerna.
6. Det är endast 10 dagar kvar.

Det blir spännande..
Avvaktar ett tag med att göra en målsättning. Måste researcha lite först.

Tights är skönare än täckbyxor, men jag föredrar nog december..

Dags för en uppdatering. Det har hänt ganska mycket på sista tiden.
Senast i raden av kloss på kloss-händelser var Jukola som tilldrog sig i Tampere i år. Mycket trevlig tillställning måste jag säga, men (alltid detta MEN...) det gick väldigt väldigt dåligt för mig under själva tävlingsmomentet.
På kontroll nr 13 hade jag 1:15:49 min/km. 1 timme 15 minuter och 49 sekunder på 1 kilometer!
Med den hastigheten hade jag tagit mig runt ett Marathon på lite drygt 52 timmar..
Ganska kul också att jag drog med mig Lillen Lundsten i eländet, just efter att hon hade räddat mig från en annan potentiell fet-jävla-bom två kontroller innan. Förlåt Lillen!
Sedan stukade jag foten, fastnade i lämmeltåget av inte alltför snabbfotade äldre damer (milt sagt) och kunde inte ta mig ut ur det. Under hela katastrofloppet låg jag på väldigt låg puls förutom på spurten då jag kunde springa lite fortare tack vare adrenalin och en aning aggression. Och trots att jag inte var ansträngd så hade jag noll koll på läget och visste aldrig vars jag var. Det hade varit lättare att försöka ta ut Chopins revolutionsetyd på gehör jämfört med att försöka begripa sig på kartan.
Orientering kanske inte är min sport?

Nåväl. Idag var vi sista dagen på hygget och nu är jag hemma. Skönt på en del sätt fast inte på andra. Man trivs faktiskt ganska bra där på hygget.
Jag kommer även sakna KAP:et, världens charmigaste minibuss.
Resten av sommaren kommer förhoppningsvis innehålla en väldans massa träning! Och såklart bad, resor, bus och annat kul.

Återkommer med bilder och vägval om/när jag ids.

Man kan se det ur två olika synvinklar..
1:
*Man sliter ut sig fysiskt.
*Man orkar inte träna någonting.
*Man lever i konstant sömnbrist.
*Man sliter ut sig mentalt.
*Man blir extremt irriterad på mygg och andra insekter.
*Antingen fryser man i regnet eller så är det alldeles för varmt.
*Man orkar/hinner inte med andra aktiviteter. Bara sova och äta.

2:
*Man får bra styrke- och uthållighetsträning för hela kroppen.
*Man får vara ute i friska luften.
*Man blir naturligt solbrun.
*Man lär sig uppskatta bekvämligheter.
*Man har grymt kul och skrattar åt kassa skämt när tröttheten infinner sig.
*Lunchen på hygget smakar underbart.
*Man får pengar.
*Man blir hård.

Snart beger jag mig mot Övertorneås hyggen och hotell Armasjärvi.

En riktigt härlig sommar till er alla! :)

Håller på och packar... Det går, hm, inte så bra. Känns konstigt att lämna vallajärn, pjäxor och extratrugor hemma.
Kommer hem på en vecka. Ring mig inte :)