Seriöst, kolla på det här klippet från -63 med den idrottsfysiologiska legenden P-O Åstrand. Kung han är!

LÄNK

Jag firar det med lite musik. Jag funderade ett tag på vad för sorts musik som skulle passa. Det var besvärligt och resulterade i en blandning.
Jag känner mig varken nöjd eller missnöjd och tycker att det blev både genialiskt och bedrövligt på samma gång. Avgör själva vad ni tycker.

I år har jag kickat Ozzy och bröderna Schleck och i stället tagit in Daniel, RZA och Tchaikovksy. Ryssen för att han beklädde sin karaktär så bra.
LÄNK

En av mina största svagheter i svenska språket har varit att jag skrev ”eftersom att” i stället för ”eftersom”. Nu tror jag att jag äntligen har lärt mig göra rätt efter att på klassiskt Bart Simpson-manér präntat in det.

Så just nu i detta ögonblick lovar jag personligen att ni enskilda individer fortsättningsvis i framtiden inte ska behöva upptäcka några sammanblandningar av uttryck som betyder samma sak, eftersom att därför så skapas mindre irritation i läsningen.

Riktat till min mor: LÄNK

Jag tror att sista doppet för i år gjordes igår.
Nu vill vi ha snö i mängder.

I helgen ska jag och åka skidor i Arvidsjaur, en av mina favoritbyar!
Jag tror att jag har tagit ett ganska stort steg från förra veckan. Hoppas kunna belasta ytterligare lite mer än stak-apparaten. Synd att inte deltaga i den sjukt roliga tävlingen Gielascampen som går på lördag, men jag våndas inte över det!

På tal om vånda. Jag var på lunchkonsert på campus med Stockholm jazz orchestra igår.
Det var brutalt bra. Jag måste medge att jag nog tyckte det var bättre än de spelningar jag varit på med Norrbotten big band. Det var väldigt intim och trivsam stämning. Det bidrog nog ganska mycket till upplevelsen att jag på nära håll kunde fånga upp de musikaliska personligheterna som fanns i bandet.
Jag satt nära pianisten och kunde studera honom ganska bra. På samma gång som musiken ger mig en euforisk känsla får jag nästan lite ångest på grund av att jag så gärna skulle vilja kunna göra det de gör. Om jag åtminstone kunde förstå.
Men jag förstår inte hur de gör. Det finns inte på min karta. Polletten har inte ramlat ned.
För att illustrera vidare: Jag vet vad som krävs för att bli en jäkligt duktig idrottare. Lätt att förstå. Det finns! Jag skulle lätt kunna bli det! Men att spela musik som de allra bästa musikerna gör - det finns inte!

Igår hade jag ett samtal om squash (inte grönsaken) under cirka en minut. Det är ju inte världens mest knävänliga sport och på grund av det väcktes tanken om rullstolssquash. Jag tänkte på det i högst 10 sekunder.
I morse när jag vaknade hade jag klara minnen av någonting jag drömt under natten. Det handlade om skotersquash. Vi körde en skotersquash-turnering på älven. Hela älven (nja inte riktigt hela vägen upp till Pieskehaure eller ner till havsbadet, men så långt man såg från Norrabybron) var omgjord till en stor arena där väggar av is var uppsatta. Runt planerna stod gigantiska läktare i Harry Potter-stil.
Det var ljuvlig pudersnö att köra skoter i men bollen studsade ändå. Problematiken med att köra skoter och att hantera ett racket samtidigt ledde inte heller till några svårigheter.
Emil Öhman var med fast han vann inte!

Har varit i Ramundberget på läger, kom hem idag.
Stakade mest men testade även att saxa, diagonala och skejta lite lätt, utan att ta i.
Som vanligt trodde jag att det skulle bli enklare än vad det visade sig bli.
Inte för att jag trodde det skulle bli enkelt. Men oj, vad jag har slitit.
Aldrig förr har jag tränat så lite på ett läger men aldrig har jag kämpat så mycket, och aldrig har jag varit så nöjd efteråt.
Hela veckan har jag haft en allmän lyckokänsla. Ren lycka! Bryr mig inte om att förklara, bryr mig bara om att jag förstår mig - och jag förstår mig så jävla väl :)
Ska låta triceps få vila ett par dagar nu.

Har så smått börjat röra på fläsket igen, i lite olika former. Jag söker mig till den flytande varianten av den kemiska förening som är min absoluta favorit; H2O. Jag trivs så otroligt bra i vatten, om jag inte blir sjöleopard eller liknande i mitt nästa liv vet jag inte vad.
Den flytande formen av H2O är skonsam och hjälpande, det känns som att den står på min sida. Till skillnad från den fasta formen som jag visserligen också har haft en väldigt god relation med under nästan hela mitt liv. Men nu singlar den retfullt till marken och signalerar konfliktfullt från varenda molekyl att jag står i underläge.

Jag arbetar för att få en bra ledrörlighet. Annars i träningsväg låter jag överkroppen lyfta diverse föremål av grundämnet Fe.

Kan meddela att min senaste genuina fascination är bluesmunspel!

Är i Älvsbyn nu, mycket trevligt. Fast just exakt nu tränar jag rörelse i knät medan övriga familjemedlemmar är ute i finvädret och rör på hela sig och jag längtar till mitt brevinkast där bl a. hejn boken ligger och väntar på mig: