Hyfsat bra knä-dag idag. Dessutom fyndade jag utgallrade böcker på biblioteket, och inte nog med det; bra böcker. Ser fram emot att ryss-plöja igenom Fjodor Dostojevskij.
Nu när jag går utan kryckor har jag så smått börjat träna på gymmet igen, lär bli biceps-qwinna snart.

Jazzfestivalen överträffade mina förväntningar och innehöll flera helt sanslöst bra inslag.
Bassisten Avishai Cohen vill jag nämna vid namn men tänker inte försöka mig på en beskrivning av min upplevelse av hans konsert för det skulle inte göra honom rättvisa. Jag håller fortfarande på att bearbeta intrycken, hehe. För att inte tala om Blood sweat and tears, pianisten drog av ett extremt solo som jag kommer att minnas länge. Men samma här, jag säger inte mer än så för jag skulle nog bara slänga ut massa laddade ord som ändå inte på något sätt kan ge en rättfärdig beskrivning.
Tur att jag fick med mig boken ”Konsten att tala och skriva” från biblioteket idag, där kanske man kan lära sig att handskas med och förmedla laddade känslouttryck utan att känna otillräcklighetens vibrationer.
Tills vidare sammanfattar jag helgen med: STOKED!!!!
Lyckat utfall alltså, en stor del tack vare Jossan och Johanna ( + mamma på besök också.. =) ) Grymma tjejer, så jäkla kul att det finns åtminstone två till människor i den här stan som jag inte bara känner gemenskap med på flera sätt, utan som framförallt är på ungefär samma lejdhets-nivå som mig. Men nu är båda utflyttade från den här lägenheten, vilket känns sorgligt.
Inte minst vår husorkester – med två gitarrer, ett piano, en elbas, en blockflöjt och en triangel – lider. Eventuella tillskott mottages tacksamt! Hör av er så fixar vi audition.

/Kapellmästarn

Läkningen går inte jättebra utan jag har det stundtals rätt jobbigt då jag "måste" ta mig till skolan osv. Efter en lång dags ansträngt ignorerande av påfrestningar tar jag mig hem och blir lätt grinig, grubblande och nedstämd. Har stora förhoppningar på att helgens jazzfestival kommer höja mitt humör. Få sätta sig ned och inte fokusera på någonting annat än musiken.
Men jag är så sugen på att dansa...
Och att åka telemark och att hoppa borzovhopp och att köra 50 st A3 SG-intervaller uppför Bräntberget och att hoppa hopprep och att fjällvandra flera veckor i sträck och att pumpa puder och droppa 10-metersklippor med skidorna!

Operationen gick bra. Narkosruset var som vanligt inte dumt.
Jag hade fått tillbaka samma plicasyndrom så kirurgen tog bort det igen.
Jag har nu samma hoppingivande känsla som jag hade förra gången i juni, dvs. pyramidaliskt mycket bättre jämfört med första gången i februari. Inser vilken otur jag hade då i februari med blödningar osv. Jag trodde att det skulle göra så ont och härdade, nu när jag varit med om två lyckade ingrepp vet jag bättre. Eller jag borde väl inte säga två lyckade ännu, man vet ju aldrig.
Förhoppningsvis blir det bra snart och blir det inte det så blir det kanske hyfsat bra om ett tag, och annars så löser det sig nog ändå!
I helgen är jag inställd på ett aktivt slöande. Hoppas kunna övergå till alltmer vertikal ställning om någon dag.

Åter till soffan.

Tog vår staktestbacke på 3:07 idag, vilket är ~5,1 % bättre än för tre veckor sedan!
Så jävla skönt att känna sig starkare. Det gör inte så mycket att deffningen går långsamt.
Jag vet vad jag snackar om för jag har under en relativt kort tidsperiod varit i alla dessa kategorier:
Fet och otränad :-(
Deffad och otränad :-/
Fet och vältränad :-|
Deffad och vältränad :-D

Blir svårt att ta backen på under 3 minuter som jag hade satt som mål att göra innan vintern. Det måste bli senast torsdag i så fall, för på fredag kommer jag att göra min tredje titthålsundersökning/-operation.
Känns bra. Det är skönt att slippa ångest, panik och stress över skyndsam rehabilitering. Andra perspektiv än tidigare leder till andra metoder att tackla sig själv med. För min del handlar det mycket om att acceptera.

Badkampen fortsätter!

Hittade ett filmklipp från förra jullovet som jag använde för att kunna beskåda och analysera min stakteknik men också i kombination med att skicka till Daniel och göra honom avundsjuk på en fin dag i Dalen =).

Stakade ju lite grann i vintras, ibland några gånger i veckan fast ibland gick det flera veckor utan någonting alls, beroende på diverse saker. Just under den här tiden kände jag mig fruktansvärt värdelös. Kände mig riktigt riktigt dålig, kanske svagast i hela byn. Bara för att jag var grym på hösten och hade tappat så mycket så fort.
Tänk vad man upplever olika beroende på utgångsläge! Just nu känner jag mig bättre än vad jag gjorde då i december, fastän jag med säkerhet vet att det inte är sant och att jag är sämre tränad nu.



Nog blir man sugen!

Har stakat uppför den branta (västra) sidan av Rötjärnsbacken. Kan säga att det var jobbigt.
Hade varit jobbigt även om jag hade varit stark/uthållig/van att träna.
Jag är inte stark/uthållig/van att träna.
Jag är sämst --> Det var ultrajobbigt.
Kom upp på krönet med whinande tricepsfästen och ville begrava mig.
Efter ca fem sekunders pustande och armbågsmasserande blev jag nöjd och belåten.
Var redo att rulla ned för att köra en gång till, kände glädje/panik inför det.
Elbert tyckte annorlunda.
- Det räcker nog med en för dig.
- Men
- Ska du int köra på platten i stället.
- Men...
- Jo men gör det, är no bäst så.
- Men..... okej då.

För 370 dagar sedan började mitt knä bete sig illa.
1 år och 5 dagar, helt otroligt. Sjukt många timmar, blir helt snurrig av tanken.

År 370 f.Kr. dog Hippokrates, läkekonstens fader.

25 september -08 kl 17:47 (japp exakt). För mig känns det lite som t.ex. 11 september gör för allmänheten.

Kolla in mitt nya projekt Badtävling -09!

Klippte ihop hejn från gårdagens utflykt, mest för att det kan vara kul att kolla på när man inte är i byn.

Tävlingsarrangemanget med ÄIF OK gick bra.

Dryg tågresa tillbaka, jag och Jonte hade inte bokat i förväg så vi fick dela på en sittplats. Jag förstod inte hans resonemang om att jag pga en större rumpa skulle få mindre andel av stolen. Hm?

Bäst förra veckan var att träffa min jibbande piano-kompis Peo som jag lärt känna genom orienteringen. Väldigt väldigt roligt att få spela på en finflygel med honom.

Tycker fortfarande det är kul att träna.
Ska hem i morgon, nice! Är banläggare till klubbens orienteringstävlingar på lördag.
Hoppas hinna med massa annat. Trivs jättebra här men lär ändå bli hur roligt som helst i byn. Längtar!

Idag kördes staktest i en liten backe här i närheten. Blev sugen på att börja föra statistik eftersom det inte är någon tvekan om att jag känner mig starkare för varje vecka. Ni vet hur man kan känna sig starkare fastän man samtidigt är nedbryten och trött. Blir spännande att utläsa en utvecklingskurva om några veckor.
Backen tog 3:17, satte som mål att ta den på under 3 min innan snön lägger sig. Började genast fundera över vad den bästa tjejen kan tänkas åka på. 2:30? 2:20? Under 2?! Nej, så dålig kan jag väl inte vara?
Försökte slå bort tankarna, orkar inte tänka skidor och tävling. Jag vill bara känna hjärtpumpen arbeta.. och deffa.

Jag och Juntti tränade på kvällen ett roligt/smärtsamt styrkepass enligt en för oss ny metod, spännande även det. Simningen efteråt var nog mest spännande, jag menar hoppar man ner i bassängen med en överkropp vars muskelfibrer har gjort sitt för ca 48 h framöver så är det inte säkert att man tar sig upp.