Bjuder på lite sköna klipp från älven (the one) och även Luleälven.

Min brorsa är en kruka ibland!

Det "händer" att jag är in och läser på olika skid åkares hem sidor.
De kan vara givande att ”upp datera” sig lite om hur de går för ”idolerna”.
Mathias Fredriksson är ju ”rätt så” jätte duktig, men vad gjorde han under ”svenska lektionerna”?


Länk

Jag saknar O-ringen lite.. Den veckan har med åren kommit att bli en av sommarens höjdpunkter.
Hade varit kul att vara där. Saknar piano-battle med Peo, 6:e etappen m.m.
Löpningen har jag dock inte känt någon dragning till.

Annars badar jag mycket, det är kul. Älskar att vara under vattenytan och släppa fram sjö-odjuret i mig.

Idag var en sådan dag, liksom de senast gångna dagarna, då jag önskade att jag var lite mindre Kristina Nordebo och lite mer Vita häxan i Narnia och tog över världen och gjorde så att det blev evig vinter.

Ur astronomisk synvinkel är det årets längsta dag idag och dygnen kommer nu att bli mörkare och mörkare.
Ur min synvinkel ser det allt ljusare ut framöver! Efter min andra knäoperation känns det MYCKET bättre, känslan är infernaliskt annorlunda.
Efter förra operationen var det hemskt, jag hade verkligen ont och ingen som helst rörelse eller styrka. Knät var länge äckligt svullet, stor som en fotboll och det gick inte att koppla in musklerna. Jag visste inte om jag hade tillfällig otur eller om det var mitt öde att vara världens mest klena, mest sköra, mest ohållbara, mest mesiga och mest kröjmiga människa.
Den här gången är svullnaden i en tennisbolls storlek och jag kan faktiskt spänna vastus medialis lite och se att det händer något! Smärtan, stelheten, rörelsesinskränkningen osv är ungefär en tiondel av förra gången. Då fick jag också efter några dagar en fet blödning som gjorde hela vaden blågrå, tjock och stenhård. Underlättade inte, så att säga.

Jag for till sjukhuset med inställningen att jag hade otur förra gången och att allt skulle bli mycket bättre den här gången. Skadan på förra knät var mycket värre och jag hade dragits med det en längre tid så jag kommer att fortsätta tro att den fortsatta läkningen och rehabiliteringen kommer att gå mycket fortare.
Jag har nu fyra månader sedan den första operationen fortfarande ont i det knät men läkarn lugnade mig och sa att det är ingenting att oroa sig över, det kommer bli bra nån gång, man får räkna med att det kan ta så länge om man håller på med nötar-idrotter som han uttryckte det.

Kul på sjukhuset tycker jag. Morfin är skönt =)
Det är kul att vara så uppassad och omhändertagen och det är kul att ligga och kolla på monitorn med alla värden för EKG, puls, blodtryck, syremättnad osv. Dessutom är man grymt het i den vita sjukhusrocken!

Vistelsen i Ume var i övrigt trevlig! Fick bo hos Sandra och Simon, jätteuppskattat från min sida!

Nu är det bara att vänta och se vad som händer igen då! Från oktober till februari (första op.) levde jag i mörker. Från Mars tills i onsdags (andra op.) levde jag i en déjà-vu-upplevelse. Den är hyfsat slut, pga skillnaden i smärta och att jag nu kommer sköta rehaben på ett annat ställe, i mitt älskade Älvsbyn!
Överlag skulle jag säga att jag inte är så jävla förstörd längre. Någonstans känner jag något sorts hopp, tror jag. I alla fall är jag tillräckligt oförstörd för att kunna skratta, dra dåliga skämt, vara glad utan att fejka och se det fina i fina saker! Vilket är skönt.
Ett superdåligt exempel: Idag såg jag en älg, den var fin. Jag tänkte ”Fin älg” i stället för ”Satans älg han kan då fan röra sig obehindrat och springa och åka skidor och vinna VM-guld rabble rabble rabble”
Älgar är fina, och vargar! =)


/Skejtarn

Det genialiska Ryska spelet tetris är kul och tetris-låten, eller Korobeiniki, eller Коробейники, som den grundar sig på, är kul att spela.

En dagsfärsk inspelning:

Den här inspelningen av Rysslands nationalsång gjorde jag för något år sedan, kanske två.
Givetvis kryddad, eller förstörd skulle kanske vissa säga. Pampigheten, inspirerandet till hjältedåd och stoltheten i denna regent av nationalsånger blev lite bortprioriterat i min version! Men vad gör man, när man inte har tillgång till en symfoniorkester och en manskör med storhetsvansinne!

дайте мне шляпу и функции в организме, благодаря

Uti Storberget uti Vidsel finns en sjö som heter Storbergträsket. Baki Storbergträsket finns en myr som heter Storbergträskmyran och ett annat berg som heter Storbergträskberget.
I närheten av Storberget finns också ett berg som heter Lilberget. Uti Lillberget finns Lillbergträsket och uti den sjön finns ett berg som heter Lillbergträskberget! Från Lillbergträsket rinner även en bäck som heter Lillbergträskbäcken.
Det är så man häpnar!

”Uhru Keckonen 28-10-1975”, står skrivet i en gästbok i en stuga på Stormyrberget.
Jag tänkte: WHAT, coolt!
Tre saker visste jag om den mannen: Han har en nationalpark i Finska Lappland uppkallad efter sig, han har varit en duktig friidrottare och han har varit Finlands president.
Ville veta mer och jag var nyfiken på vad han hade gjort i Älvsbyn förutom att gå upp på Stormyrberget. Jag fann att den mannen jag tänkte på inte hette Uhru Keckonen utan Urho Kekkonen.
- DISAPPOINTED!

Bekymmer i all sin ära, min dag har även varit rätt produktiv på ett lättsamt sätt. Jag har bl. a. kommit på hur jag garanterat kan vinna TV-programmet talang 2010, börjat skriva en låt, inspirerats till att måla en massa nya tavlor och börjat spåna på en revolutionerande idé som skulle kunna ta mina kognitiva skido-processer till helt nya höjder och då menar jag med risk för tryckfallssjuka.
Jag undrar; kommer kreativiteten från det regn som har droppat välgörande för allt som växer och gror, eller kanske från det entusiasmerande publikagerarandet under dagens tävling i Älglöpning*.


*Sommarvarianten av Älgskidskytte. Man ska alltså inte löpa som en älg utan man ska skjuta på älgtavlor.
Löp-som-en-älg-älglöpning hade kanske varit den ultimata publiksporten?