Hemma i Älvsbyn nu. Har varit fullt upp på sista tiden: Sista rycket i skolan - vilket inte var nådigt, brännbollsyran, bada, steka, flytta osv.. Inte minst klättra i master. Stekandet övergick till att försöka skona sig från den tropiska hettan och en längtan efter arktiska isvindar.
Helgen då samma stad höll hela två världsmästerskap på samma gång, Brännbolls-VM och Supar-VM, var lite av en upplevelse även om man själv bara var åskådare.
Ang flytten! Jag och Elin delar nu en lägenhet på Mariehem. Lär bli roligt att fara tillbaka efter sommarlovet!

Men redan om knappa två veckor far jag ner igen, för att cutta bort det onda i knät.
Sedan blir det Knee-rehab canoeing fatcamp för mig hela sommarn.
Jag måst komma på nå coolt att göra, något i projektväg med målsättningar och grejer.
Jag tycker om mål, och projekt. Måst försöka att göra den på pappret sämsta sommaren någonsin acceptabel eller i alla fall överlevningsbar.
Jag ville paddla till Finland men farsan tyckte inte att idén var särskilt genomtänkt. Jag ska tänka igenom nåt coolt. Eller så skiter jag i det och tar till mig av det någon sa ”måste du alltid ha planer och mål, kan du inte bara vara?” Jag tycker det låter som en o-överlevningsbar eller i alla fall o-acceptabel sommar men man skulle ju kunna testa.

I byn har jag hittills bara drivit omkring, rehabat, studerat master, varit på biblioteket för att låna några bra skönlitterära verk men det blev en fet fysiologibok. Jag har även träffat PT pga ett stipendium jag ska få imorgon av Norrbottensakademin. Sjukt glad över det! Känns lite tråkigt att erkänna att pengar har så stor betydelse som det faktiskt har. Men så är det ju. Väldigt mycket enklare att satsa om man har några kronor till övers. Kul också med utdelning i Gammelstan, jag tycker om Gammelstan.

Det här är kul!

Ikväll försvann han.

Just nu cyklar Jonas Colting tillsammans med Pasi Salonen, Björn Andersson, Clas Björling m.fl. från Smygehuk till Treriksröset. På tisdag är de i Ume och Colting passar på att föreläsa. Nice! Ser fram emot det! Jag vill snacka med dem, hoppas jag vågar..!
Lite rädd för stora skälvan.
Jag har en gång tidigare pratat med Colting i telefon och det var typ det roligaste telefonsamtal jag haft i hela mitt liv. Den dagen var en mycket bra dag. Jag var i Lycksele… hade startat dagen som jag brukar med en underbar morgonjogg… det var perfekt vinterväder…jag lyckades bra med att pulvervalla… jag var nervös och pirrig men glad och gick omkring och log pillemariskt… Jo, och samma dag vann jag ett SM-guld på skido-långdistans. Kanske den roligaste långdistans jag någonsin åkt. En bra dag.

Jag fick nå ryck och började tänka på hur mycket bättre barnprogrammen var förr i tiden, och för att inte tala om barnprogramsmusiken! Skiten som visas på TV idag kan knappt jämföras med barnprogrammen som gick i början av 90-talet.
Gjorde ett litet medley med några av de bra signaturmelodierna som jag kommer ihåg. Hoppas att det uppstår nostalgi även hos er, ni som är som mig gamla.



Innehåll från: Kalles klätterträd, Ronja rövardotter, Bamse, Bumbibjörnarna, Björnes magasin, Alfons Åberg, Luftens hjältar, Mysteriet på Greveholm, Babar, 5 myror är fler än 4 elefanter och Lilla Sportspegeln.

Kalles Klätterträd är min favorit. Väldigt bra program, älskade det när jag var liten! Introt har en spännande takt; 3/4, 4/4 och 2/4 om vartannat. Knepigt tycker jag, därför börjar jag med den. För som det sjungs i Lilla Sportspegelns gamla intromelodi: ”Är början svår blir resten lätt” (ihopknyten påse).

Takten i Alfons Åberg är också gode intressant. (Fan där sprack påsen.)

Jag har varit och kollat på Gammliaterrängen, ett terränglopp på Gammlia (förmodligen).
Nice väder, fin bana, skön stämning. Jag satt på en sten och fotade löparna. Jag trodde att jag skulle klara av att utsätta mig för tävlingsmiljö utan att bryta ihop och det gick bra! Men någonting måste ändå ha gått att utläsa ur mitt ansiktsuttryck för jag fick efter målgång frågan ”Blir du avundsjuk?”.
Ja vad fan ska man svara på det?

Jag stötte på Tatiana för ett tag sedan. Jag fick en liten chock! Det såg ut som att någon hade tagit på sig en Lordi-mask. Utöver det deformerade ansiktet lade jag även märke till ett par välskapta löparben och ett spänstigt steg.

Jag läste artiklarna om henne och medlidande flödade. När Tatiana var 5 år ramlade hon ned i en kokande gryta och blev fördärvad.
Trots detta fruktansvärt fruktansvärda människoöde kan jag inte låta bli att tänka på de fantastiska afrikanska benen. Undrar vad hon tänker om sig själv.

Kul med rosa tröja på Gotland!

Själv kunde jag väl haft en sämre dag. Den innehöll bl.a. en bra föreläsning, inspektion av stans musikaffärer, ett spännande sökande efter en adapter och kröntes på kvällskvisten av en lyckad middag. Jag och Angelica tyckte det var på tiden att Malin skulle få smaka på äkta pite-slemklot, för tydligen blir de svältfödda på palt i Gävle!
Jag har även tränat, morgonstakning i finvädret med Elin.
Jag är nästan lite sugen på att staka i morgon också, om det är finväder. Jag tror nog att jag ska göra det, cos that´s what Brian Boitano do.

/Paltkokarn

Jag brukar ha två huvudsakliga drivkrafter till träning. Den ena är egenvärdet i sig; att man kan göra det till en grym naturupplevelse, roligt, avkopplande, spännande, skönt osv. Den andra är att jag vill bli bäst och vinna tävlingar.
De här drivkrafterna är en orsak till att jag nu för tiden hatar att träna. Det är inte roligt att när man har ont träna extremt tråkiga aktiviteter inomhus som skär sig totalt mot min personlighet. Och drivkraften att träna för att bli bäst den gör alltihopa ännu mer hatfyllt då glappet mellan vision och verklighet blir större och större.. Till exempel skulle jag kunna träna ganska mycket stakning på rullskidor - det gör inte så himla ont och jag kan åka ut mot skogen = ganska kul! Men det går inte en sekund utan att jag påminns så mycket om tävling och jag hatar hatar hatar det och allt går åt helvete och jag vill bara hem och dra täcket över mig, eller köra rakt ner i umeälven, sjunka och förmultna.

Igår ställdes jag mot en helt ny sida av mig själv. Jag bestämde mig för att träna enbart för motionens skull, för att jag vet att jag mår så mycket bättre av det även om jag hatar det.
Den drivkraften är något helt nytt för mig. Jag har aldrig någonsin haft hälsofrämjande som en orsak till att träna. Jag vill då jag är i tävlingsskick vara extremt hälsosam för jag vet att jag presterar bättre då, inte för att jag vill må bra för måbra:andets skull.
Även om jag hatar att träna så måste jag börja gilla, eller åtminstone acceptera, att motionera, jag har som inget annat val. Det är inte hållbart att äta mer energi än man förbrukar och att känna sig svag i varenda fysisk rörelse man gör. Jag måste motionera.

Ja, så jag bestämde mig för att börja träna bara för att det gynnar min kropp och mitt välmående utan någon som helst tävlingsinriktning och utan krav på att det ska vara roligt.
Jag och Juntti stegade in på IKSU, ställde oss på varsin crosstrainer (en sådan där konditionsgrej som man använder både ben och armar på, nästan som klassisk skidåkning fast kortare och rundare rörelser och ungefär 1700 gånger tråkigare) och där stod vi i 2 h 11 min och 34 sek. Och vi körde gode hårt kan jag säga! Mina armar dog då jag av förklarliga själ försökte skona benen en del.
Sedan hoppade vi ned i simbassängen för att simträna, det gick ungefär 4 minuter innan det började blinka drunkningsvarning i pannan på oss.

Det jag vill ha sagt är att det faktiskt går att träna med alternativa drivkrafter!
Eftersom att:
1. Det var typ det tråkigaste jag gjort.
2. Jag har inga planer på att bli bäst i världen på crosstrainer.

Fast det är inte riktigt hela sanningen.
Tilläggas bör väl att vi ryktesvägen hade hört att World champ to be-Tynne hade tränat 2 h på crosstrainern.. hehe. Sista halvtimmen var det inte så mycket annat i tankarna..


Annars verkar det som att jag inte får operationstid förrän 17 juni och det är alldeles för länge för vad jag känner att jag kommer att klara av, men jag har tjatat på dem och det verkar inte kunna gå fortare. Eller så är de bara less på mig, så jag skulle kunna utdela en riklig belöning till den som med framgång ringer idrottsmedicin i Ume och argumenterar till min fördel.

Om det är någon som känner för att avreagera sig eller liknande så är det bara komma hit och sparka på mig för jag ligger redan.

Ja det var ju då meningen att jag skulle fara till Ritsem och Akka den här helgen som var, men hä blev it! For hem i stället, VÄRT!
Kolla in mitt nyinlagda projekt Snöhögen -09..



Några bilder: